The Ghost Inside
Känslan är olustig. Att inte kunna svara, inte kunna tänka. Jag känner ingenting! Försöker, men det går inte. Var är lyckoruset? Var är frihetskänslan? Jag borde vara glad! Men det har inte varit en kamp! Dagen har bara glidit på. Jag har inte behövt tänka två gånger, inte ens en gång!
Jag vill kämpa! Kämpa och vinna! Det är det som betyder något - Segern! Utan en kamp kan du aldrig vinna över något. Därför känns det inte som om jag åstadkommit något. Jag är fortfarande en förlorare!
Somebody told me it would be easier now
Efter att ha haft en kanondag igår så ska denna dag krascha! Och inte lite heller. Fan jävla hortysk helvete! Det är det här jag är rädd för varje dag! Att vara svag och inte kunna stå emot. Hjälp mig snälla!!! Bara att veta att jag har stöd, hjälper så otroligt mycket! Fuck this, jag orkar inte skriva mer nu. Men jag antar att ni har jävligt kul åt mitt misslyckande, era avunsjuka jävlar!
On My Side Of Town
Men varför den självgoda attityd? Jo, för nyss när jag var ut för att handla, eller egentligen innan jag skulle handla, så var jag fast besluten för att handla mat, eller mat och mat, godis snarare. Mmm, choklad! Jag tyckte att det förtjänar jag, men mensverk från helvete osv osv.. MEN när jag väl var i butiken så kände jag, "vafan, är det verkligen värt det?" Jag vet ju att mensverken är borta imorn. Men är skiten från chokladen det? Nej! Så jag lät bli! I'm back on track, and it feels good!
Ja, det var bara det jag hade att säga! Hoppas att det går bra för er med!
Sunday Morning Breakup
Min kära moder kommer och hälsar på mig idag. Har hon planerat att vi ska äta? Hope not. Jag hade iaf inte planerat det.
My body, my rules remember?
Var några månader vi sågs sist. Undra hur mycket hon ska gnälla den här gången?
"Äter du något? Varför äter du inte kött? Vad är det för fel på dig? Prata med mig!!!" osv osv.
Missförstå mig inte nu, jag älskar min mamma, och uppskattar att hon bryr sig. Men det är försent! Hon har vetat om mina äs länge nu.. Och inte brytt sig, aldrig frågat varför jag inte äter. Så varför bry sig nu. Men det är ju klart, hon är min mamma, och kommer alltid att vara det. Men jag är vuxen, och jag vet vad jag gett mig in på.. Och jag har inga planer på att ge upp nu.. Måste nå botten först, och sen lite till!
So long sweet misery
Men för en snabb uppdatering på de senaste 18(?) månaderna.
Jag har haft upp och nedgångar.. Vikten har pendlat, och gudarna ska veta att jag har behövt ert stöd mer en nånsin!! Många av mina vänner tror att jag är bättre.. Vilket är på sett och vis positivt, inget tjat! Men jag känner mig själv (duh) och VET att jag är inte nöjd någonstans..
Men för att avrunda.. Jag behöver komma tillbaka och jag behöver er hjälp!
Couldn't tell you why I was so cold with you then
Men hur går det då för mig? Joo, bra, eller sådär skulle man väl kunna säga.. Dock känns det måttligt kul att man två gånger fått pikar om att man är fet. Dessutom av samma person. Jag är fullt medveten om att jag inte är smal, absolut! Jag kan alltid bli smalare. Men när den här personen verkligen kastar det i ansiktet på ett, jaa, sånt känns. Speciellt när hon pratat med min mamma om mina äs. Kanske inte så konstigt att jag inte äter, när hon gör antydningar på att jag är tjock? Känns lite som om hon bara skapar problem, för att fördriva tiden typ. Som om hon inte har något bättre för sig. Ahh, det gör mig så jävla pissigtkukirriterad att jag inte kan få utt mina känslor just nu!
"Du är egentligen inte särskilt smal"
"Du kan ju alltid köpa en lite "nyttigare" glass"
Så helt fel att säga till någon som är ätstörd. Jävla fitta.
Fuck it. Det var inte ens meningen att det här inlägget skulle vara så argt. men tydligen så behövde jag få ut det helt enkelt..
Nothing's quite what it seems in the city of dreams
Not even Dr Phil can save me now
Jag hatar att jag har så lätt att tycka om folk, varför måste jag vara så naiv, så patetisk? Kan ju vara så att jag bara är desperat. Men faktiskt, när till och med A tyckte att den här personen verkade bra, ja, då måste det stämma! Men kanske är det bara fel tidpunkt, fel tillfälle? Kanske borde jag ge upp nu, men jag vill inte ge upp, men jag orkar inte vänta heller.. Jag önskar att jag vore starkare när det gäller såna här saker, att jag var lika stark när det gäller kärlek som när det gäller ÄS. Men vissa saker går nog inte att kämpa sig till, vissa saker dyker väl bara upp när man minst anar det, de tillfällerna man inte letar. Jag vill bara sluta leta nu..
Last autumn sun
Det är fittigt irriterande att gå på soc! Bara något random jag var tvungen att få ur mig.
Iaf, i torsdags (tror jag att det var) så började jag med ABC-dieten, får se om den funkar bra, eller om den bara är poop. Om nån som läser har provat på den så berätta gärna hur det gick, om den är värd att satsa på!
Helgen var helt okej, kunde klart ha varit bättre, men säkert sämre också! Jag höll ju visserligen dieten, så det var ju bra, men egentligen, hur svårt kan det vara? Träffade M i fredags, så han följde med mig hem, drog hem till sig på lördag eftermiddag. Det var nice, inte att han drog hem, utan att jag träffade på honom lite random..
Senare på kvällen kom MT, vi såg på film och sen in i dimman när kusinen och R kom över.
Fan, pallar egentligen inte uppdatera min helg, den är inte så spännande, eller så är det bara så att jag inte har så mycket minne kvar av den, eller faktiskt jag har inte så mycket minne av något sen i onsdags, men det är skönt, att ibland bara vara, slippa tankar, slippa minnas. Jag dricker för att glömma..
Okej, halvtfail inlägg, blir nog ett bättre imorn, kanske.
Can't fake the magic
Idag är det iaf tisdag, bra dag? Jag vet inte? Kanske? Helgen då? Bra? Nej! Fucking jävla underbar! Och då hatar jag helger! Men inte den här, den var awesome!! På alla sätt och vis. Jaoo, vågen visar bra, du klarar det här.. Kontrollen jag fått tillbaka är berusande, jag vill bara fortsätta, väga mindre, äta mindre, träna mer! Jag är stark! Ni gör mig stark! Viktnedgång gör mig oövervinnerlig!
Skrämmer min blogg dig? Skrämmer det dig att någon har bättre självkontroll än du? Well, fuck it! Inte mitt fel att jag här en bättre livsstil än du..
I'm impossible to forget, but I'm hard to remember.
0.43kr. Det är vad jag har på min kort. 0.50kr är vad jag har i plånboken. Det ska jag leva på till den 25e. Jag vet inte om jag ska se det positivt eller negativt. Det positiva är att jag inte kan köpa mat. Men det negativa är att jag kan inte köpa något annat heller. Inte alls bra, med tanke på att för att inte få cravings så köper jag saker. Smink, film, musik, you name it. Så nu är alltså mitt behov (Eller rättare sagt begär) efter mat skyhögt. Det är inte så att jag är hungrig, utan jag vill bara ha, för att ha. fast samtidigt vill jag inte ha mat, jag vill bara fylla ett tomrum. jag är dessutom i stort behov av nya kläder. Ny jacka, det är kallt!! Nya jeans, nya skor.. Fuck it! Jag frågade inte heller min faster om jag kunde få låna pengar, det känns så dumt. Jag vill inte låna. Fast samtidigt, vem vill det?!
Ortopeden på måndag, usch. Kommer förhoppningsvis få reda på när jag ska operera den dumma foten. Jag vill bara ha det gjort så att jag kan börja träna igen.
Får avsluta med 'Chris' "Fuck it"
Hit and run!
Ska hem till min faster idag, hoppas att hon inte nämner något om att jag "har blivit sååå smal". Måste låna pengar av henne, usch.. Jag hatar att låna pengar, men det är svårt att klara sig på tre kronor fram tills den 25e. Inte blir det bättre när man ska till ortopeden på måndag, som kostar 260kr.. Menmen, det löser sig nog på nått sätt..
Now that I've lost everything to you
Svar till Sandra:
Nej, jag är oftast inte hungrig, utan känner mer att jag MÅSTE ha något, bara för att, det är då som det är bra att man är fattig och inte har råd.. haha. Eller om jag nu skulle ha pengar så köper jag bara något annat som jag har bättre användning för än mat :)
Vad jag äter under en dag är jätteolika. Oftast ingenting. Fast det är inget jag rekommenderar. Det är bara dumt att helt utesluta mat.
Kämpa på du med gumman!
Let the Devil take tomorrow - Tonight belongs to us now
I snitt så ska en vuxen kvinna få i sig ca 2000kcal om dagen (Ja, jag vet att det är beroende helt på person). Så varför kan jag inte ens få i mig 100kcal utan att känna mig fet, ful och äcklig? Fast samtidigt som kilona rasar så känner jag mig så vacker och lätt, det är en underbar känsla, så varför bryta det. Varför äta? jag har ju klarat mig hit, då kan jag väl klara fem kilo till, eller varför inte tio? Jag fattar inte ens varför jag klagar? Jag har ju valt den här livsstilen själv, och jag trivs med den. Jag vill inte ändra på något alls. (okej, om jag fick ändra något så skulle jag väl vilja slippa ångesten, när jag väl äter).
Det känns verkligen bra att skriva av sig, det får mig att komma på varför jag gör det jag gör, varför jag inte äter, varför jag vill bli smal. Jag gör det för att bli lycklig - och det funkar!
So we just skirt the hallway signs
Jag ska på en kroppsscanning nästa vecka - Får inte äta tills dess! jag vill inte veta vad dom tänker säga. Tänk om dom faktiskt tycker att jag borde gå ner mer i vikt? Jag vet ju det själv, ingen behöver tala om det för mig.
Sen så är det J då. Jag gillar honom, trots att han har sina brister (och tro mig, hans brister är inte bra alls) så blir jag alltid lika glad av att prata med honom, han är helt enkelt lätt att umgås med, så jordnära, fast han egentligen inte har nån andledning alls till att vara det.
Förlåt över att det blir mycket hoppandes mellan ämnena, jag är ganska så lost - tro mig, receptbelagda smärtstillande är inte att leka med..
I am livin out the life of a poet
Helgen är över!! Så underbart.. Jag är nog den enda som ogillar helger. Men på vardagarna har jag mer kontroll. Vännerna jobbar (Förutom J som aldrig jobbar). Jag är helt själv, helt utan behov av att äta. Mätte mig i helgen, har ju länge trott att jag var 170, men nej, 172 är jag tydligen. Vilket får mitt bmi att ligga på 16.2. Tänk vad två cm kan göra för självkänslan!!
Har kommit på att jag inte lever mitt liv till fullo. Jag lever inte livet helt enkelt. Jag är 20år och lever mitt liv som om jag vore 70. Inte blir det bättre när min killkompis, som är 26 lever ett roligare liv än vad jag gör! Så därför har jag bestämt mig. När jag får mitt arv så ska jag dra härifrån. Vart vet jag inte än. Europa tågluff? Storstadsliv i London eller New York. Pundarliv i Glasgow (ååh, vad jag älskar Skottland!!!!) Äventyr blir det iaf. Jag är så jävla less på Sverige och Stockholm. Människorna här som är så tråkiga. Gatorna som man gått upp och ner för miljoner gånger... Jag vill se något nytt, jag vill leva i nuet, slippa tänka på morgondagen. Jag vill vara hög 24/7. Jag vill åka nu! Om jag bara hade pengarna..
Det positiva med att det är ett tag kvar innan jag kan åka är att jag har tid att gå ner i vikt.. Kan ju inte visa mig som jag ser ut nu.. Jag är så jävla pepp nu på att gå ner i vikt.. Inget/ingen kan stoppa mig nu..
Nån som förresten kollar på Skins? Har ni sett säsong 2?
I have a funny little frog in my throat
Hold your breath then count to ten
Jag hatar mig själv ibland! Jag gör allt för att gå ner i vikt, men ändå står det still.. Jag hatar mina ben och då menar jag inte skelettben utan ben som i lår. De enda ställerna jag ser skillnad är på överkroppen, vilket iof inte är dåligt.. Jag älskar mina nykelben, revben osv osv.. Men mina lår.. Jag orkar inte med dem.. Jag bara jämför mig med andras ben.. Även mina vänner som väger typ 70, 80 har smalare ben än mig, tycker jag iaf.. Så jag fattar inte vad jag gör fel..?
Sen måste jag bara säga att de som går på speed och går ner i vikt påstår att de har äs.. Fuck you! Det är ju en av effekterna av amfetamin, att man inte bli hungrig, därav inte äter= Man blir smal/are. Sen att använda speed för att gå ner i vikt, det är en annan sak, men då är det ju reversed.. Om ni förstår hur jag menar. Jag läste en blogg, dock mycket bra blogg, om en person som anser sig ha haft äs i ett antal år, men som jag fattade det så har hon gått på speed i en mycket längre tid.. Det blir ju isf inte äs utan ett amfetaminberoende.. Men visst, man går ju ner i vikt, men är det verkligen det man hade i åtanke när man började knarka? Det kanske den här personen borde börja fundera på..
Igen.. Kommentera, jag blir så glad! Ni får dessutom gärna skriva lite tips på hur ni gör för att få smalare ben.. haha!
I was just bony hands as cold as a winter pole
Min faster är på mig hela tiden dessutom.. Säger att jag måste äta. Men jag gillar inte mat. Jag har aldrig det behovet att äta. Så varför äta då? För att kroppen ska "fungera". Men jag tycker att min kropp fungerar bättre nu, än vad den gjorde för två månader sen. Jag känner mig piggare, och framförallt mycket mer gladare. Att vara smal och helt tom gör mig helt enkelt lycklig! Så varför bryta det mönstret. Varför ska människor få en att må sämre?
När jag ser mig i spegeln så ser jag inte fetma. Jag vet att jag inte har fetma. Därimot så vet jag att jag är överviktig. Eller lurar spegelbilden mig? Lurar vågen mig? Mycket möjligt. Spegeln skriker fett, medans vågen står på 48,8. Men man säger ju att man inte ska gå efter vikt. Så därför har vågen fel - och spegeln rätt. jag är helt enkelt tjock!
Damnit. Ibland tänker jag för mycket.
Only for you!
Jag har en annan blogg, som mina vänner och släktingar brukar läsa. En blogg där jag inte kan ta upp de saker jag vill ta upp, saker jag inte tycker att de behöver vet, så därför skapade jag den här bloggen "sweetasasong" (Ja, jag gillar The Shins). Jag hoppas att ni som läser kommenterar, det gör mig alltid glad! (Dock beroende på kommentarernas innehåll, men det är ju ganska självklart!)
