sweetasasong

När jag vaknar, efter att jag rastat katten, efter morgonciggen, efter morgonteet, efter sminket, naken, påklädd, efter jobbet, innan träningen, efter träningen, påklädd, naken, innan duschen, efter duschen, innan sängen. Och nästa dag börjar vi om igen. Vad tror ni det är jag pratar om? Vägningen såklart. Jag fattar inte hur jag klarade mig utan en i ett halvår. Jag skyller på att jag var nykär.

Läste igenom mina blogginlägg, min resa, men tyvärr ett stort tomrum. Ett tomrum av tystnad. Jag önskar att jag aldrig hade slutat med bloggandet. För mig har det alltid varit lättare att skriva ner vad jag känner, än att säga det. Men om ni visste vad jag gått igenom det senaste året så skulle ni förstå min tystnad. Det var ett helvete som jag inte kunde kontrollera, och vem är jag utan kontroll? Ingen.

Jag vill fortfarande ha länkarna till era bloggar, oavsett om ni uppdaterar dagligen, eller varannan vecka, är innehållet bra så spelar det ingen roll.

Irriterad. Får sån jävla värk när jag tränar. Pressar mig till det yttersta, men ont gör det. Jag vill inte att det ska göra ont. Tänk er själva, man är sjukt peppad på att träna, och så går det inte, man vill men man kan inte. Frustrerande!

Har köpt en ny våg, efter att ha varit utan en i 6 månader. Inte mycket har hänt, känns som om min förbränning står still.

Vilket meningslöst inlägg, osammanhängade och tafatt. Jag ska inte skriva på dagen, det funkar bara inte, synd på en sån fantastisk rubrik.

Jag återkommer..

Jag bröt mitt löfte. Så bra gick det. Men förlåt för det, förlåt för allt.

Jag börjar inse mer och mer att jag har nog inte så mycket flyt i mitt liv, motgångar på motgångar. Människor som ljuger och tar av min energi, utan att ge tillbaka. Det är därför jag håller så fast vid Ana. Ana kan man alltid lita på. Man kämpar för något, och man får resultat, man får ett "tack". Visst finns det dagar som känns extra jobbiga, men när man kämpat igenom dem så får man belöningen, bonusen. Det där lilla extra som gör att man förstår varför man kämpade från början. Anledningen till varför man slet så hårt. Och det är den belöningen som får mig att fortsätta. Ana sviker mig aldrig, och för det är jag evigt tacksam!

Jag saknar kampen. Det känns som om jag gett upp, trots att jag inte har det. Men när det känns för lätt blir det inte lika roligt längre. Jag måste hitta något nytt att kämpa för! Vad kan det vara? Hjälp mig, snälla ni!

Jag har kontroll! Men inte ork att skriva inlägg som är vettiga. Jag är allt för upptagen med att träna sönder mig och däcka på ett kallt golv!

Jag vet inte varför uppdateringen har varit så dålig. Förlåt till er hoppfulla läsare som har klickat in er här dagligen, jag är hemskt ledsen!

Mycket men litet har hänt sen jag sist skrev. Känslomässigt - Mycket. Vikt - Litet. Jag hatar mig själv just nu. Jag är omöjlig att älska, omöjlig att ha med att göra. Insikt är skönt, trots att det svider. En del av mig säger att livet är vacker, medans en annan säger tvärtemot. Jag säger inte att jag vill dö, jag säger bara att jag inte ser varför jag borde leva. Jag är värdelös.

Hemskt ledsen för råkass uppdatering. Men jag har varit upptagen. Jag har fått min crosstrainer!! Ja, nu förstår ni varför jag inte bloggat. Jag har varit fullt uppe med att bränna kalorier. Bra ursäkt? Helt okej i alla fall!

Tänkte summera vad som hänt den senaste veckan, men det känns ointressant. Det har rullat på helt okej, bra vissa dagar, sämre än andra. Inget särskilt alltså!

Jag återkommer med ett bättre inlägg snarast! Har väldigt mycket jobb nu de närmaste dagarna, men jag ska försöka klämma in lite bloggtid!

Hur skulle mitt liv se ut utan mina ÄS? Okontrollerad kaos är min gissning. Det är inte ett liv jag strävar efter. Jag gillar att ha kontroll! Jag gillar att fatta beslut. BRA beslut! I mina ögon har jag mer frihet än någon "frisk" person! Sånna personer äter för att man SKA äta. För att det är något man MÅSTE göra! Vad hände med den fria viljan? Så när jag nekar till SKA och MÅSTE så är jag med andra ord fri, alltså lycklig!
För är det inte det som gör en lycklig? Frihet? Varför ska jag klassas som sjuk när det egentligen är alla andra som är sjuka?! Varför denna dubbelmoral?

För den intresserade så har jag inte behövt kämpa idag heller. Tyvärr måste jag säga. Jag gillar att vinna helt enkelt!