Couldn't tell you why I was so cold with you then

Jag har inte uppdaterat på ett tag, jag är medveten om det. Jag har velat skrivit av mig, men eftersom det är så mycket som gått runt i mitt huvud den senaste tiden så skulle jag bara spåra ur från ämnet som den här bloggen handlar om. Och jag antar att ni som läser den här bloggen inte alls är intresserad av vardagsproblem?

Men hur går det då för mig? Joo, bra, eller sådär skulle man väl kunna säga.. Dock känns det måttligt kul att man två gånger fått pikar om att man är fet. Dessutom av samma person. Jag är fullt medveten om att jag inte är smal, absolut! Jag kan alltid bli smalare. Men när den här personen verkligen kastar det i ansiktet på ett, jaa, sånt känns. Speciellt när hon pratat med min mamma om mina äs. Kanske inte så konstigt att jag inte äter, när hon gör antydningar på att jag är tjock? Känns lite som om hon bara skapar problem, för att fördriva tiden typ. Som om hon inte har något bättre för sig. Ahh, det gör mig så jävla pissigtkukirriterad att jag inte kan få utt mina känslor just nu!

"Du är egentligen inte särskilt smal"
"Du kan ju alltid köpa en lite "nyttigare" glass"

Så helt fel att säga till någon som är ätstörd. Jävla fitta.

Fuck it. Det var inte ens meningen att det här inlägget skulle vara så argt. men tydligen så behövde jag få ut det helt enkelt..

Nothing's quite what it seems in the city of dreams

-3kg tills jag når min målvikt.. Fast nu känns det som om 3kg inte är tillräckligt nog. Kanske efter 8kg att jag blir nöjd? Jag vet inte. Jag vet inte vad det är som krävs? Vad är det egentligen du vill av mig? Jag vill inte vara med i ditt spel. Jag spelar själv och jag fuskar inte. Jag är starkare än så, jag har kontroll! Något du inte har och troligtvis aldrig kommer att få. Men problemet är att när jag är med dig så förlorar jag all den kontrollen jag har, jag förlorar min trygghet, min bästa vän! Men för dig skull skulle jag göra det! För din skull skulle jag ge upp allt. Det är bara att säga till.. Men till er andra, ni som säger att ni älskar mig, ni som tror att jag kommer att försvinna.. GE UPP! Jag vet vad jag gör, jag känner till konsekvenserna, men jag har lärt mig älska dem. Det är pga dessa konsekvenserna jag tar mig upp på morgonen. Det gör mig lycklig helt enkelt. Utan ana är jag tom, ensam, apatiskt. Är det verkligen så ni vill ha mig? Tror inte det! Kan ni inte bara vara glada för min skull. För jag är glad och borde inte det räcka?

Not even Dr Phil can save me now

Förlåt, men det här inlägget blir lite off topic. Behöver skriva av mig.. Hoppas ni har överseende med det!



Jag hatar att jag har så lätt att tycka om folk, varför måste jag vara så naiv, så patetisk? Kan ju vara så att jag bara är desperat. Men faktiskt, när till och med A tyckte att den här personen verkade bra, ja, då måste det stämma! Men kanske är det bara fel tidpunkt, fel tillfälle? Kanske borde jag ge upp nu, men jag vill inte ge upp, men jag orkar inte vänta heller.. Jag önskar att jag vore starkare när det gäller såna här saker, att jag var lika stark när det gäller kärlek som när det gäller ÄS. Men vissa saker går nog inte att kämpa sig till, vissa saker dyker väl bara upp när man minst anar det, de tillfällerna man inte letar. Jag vill bara sluta leta nu..

RSS 2.0