Lies

Nej, jag väger inte 51kg idag. Varför? För att jag är kvinna, och har mens, och dagarna innan går jag upp i vikt. Kul! JättejättejävlaKUL!

En till rolig grej; Jag har inte fått min lön, för branchen jag jobbar inom suger så jävla stenhårt, och inte på det bra sättet. Så det blir ännu en helg tillbringandes hemma. Jag hatar mitt jobb. Troligtvis var jag Judas i mitt tidigare liv!

The long and winding road

Jag är hopplös. Jag tar skit efter skit. Bara tar emot och undrar vad det är för fel på MIG. Inte på honom. Det är mitt fel att han var otrogen. Hur kan jag klandra honom? Jag älskar en människa så mycket att jag hatar mig själv. För jag är värdelös, inget att ha. Äcklig och ful. Låt honom hållas. Ett litet tag till. Hör hans lögner, tro på dom, för allt är ditt fel. Det här är det du förtjänar för det du gjort.

Utan dig är jag halv, med dig, är jag ingen.

Living Is Easy With Eyes Closed

Ja skulle ljuga om jag skrev att jag inte har ätit mer än vad jag från början hade tänkt. Vikten visar några hekton uppåt. Men vet ni vad, jag tänker inte få panik över det! Varför? För att vägen mot ett mål är aldrig rakt, och ska jag verkligen ta några hekton hit eller dit som världens undergång. Nej! Jag tänker inte ge ångesten den tillfredsställningen. Imorgon börjar en ny vecka, och på fredag kommer de hektona plus ett kg vara borta. Det är bara att jobba hårdare.

På fredag ska min morgonvikt vara 51kg. Punkt.

Stay With Me

Det går bra för mig. Har lyckats låta bli att hetsa än så länge, dock är det ju lördag idag. Men jag tror det kan hålla i sig ändå.

Kom nyss hem från en tre timmars lång promenad. Min ända lediga dag i veckan och jag går upp fem. Lyckat! Visserligen är det som sovmorgon då jag annars går upp tre, så det får bli min ursäkt. 

En grej som jag glömt att berätta, eller glömt och glömt, inte velat snarare, känns mindre verkligt då. Hursom, som ni vet så har jag inte vägt mig på ca 6 månader, då jag vägde 50kg. Något jag fortfarande trodde att jag gjorde. Köper ny våg och ser siffran 55,5!! Ajdå, det var den självinsikten. Är det okej att skylla på personliga problem, och milljoner andra tankar i huvudet som bara går runt runt 24/7? Jaja. Stod still på den siffran ett tag, hetsade upp mig ett kilo. Ner ett kilo, upp ett osv osv. Men den här veckan har jag verkligen hittat tillbaka. Vikten idag var 53,6kg. Så helt okej. Jag är åtminstone på rätt väg, och motivationen känns på topp. Har inte haft några hetscravings på hela veckan, också bra.

Bli inte arga på mig nu för att jag har så dålig koll på min vikt, snälla. Jag SKA bli bättre på att hålla er uppdaterade om den, det är bra motivation för mig också. Jag vill inte svika er, och jag vill inte svika Ana.


Nothing As It Seems

Senaste dagarna har varit k a t a s t r o f. Jag vill helst bara radera dem. Önskar jag kunde gjort bättre ifrån mig, men gjort är gjort. Bara att ta nya tag och inse att jag bara har mig själv att skylla. Hetsar jag så får jag även ta konsekvenserna. Om jag nu är så dum att jag låter mig själv tappa kontrollen, så förtjänar jag att vara fet. Så imorgon blir det utrensning. Ingen föda på hela dagen.

Har börjat inse att det faktum att jag fastar större delen av veckorna, kan vara orsaken till att jag hetsar. Eller jag VET att det är orsaken. Plus att jag är svag.

Förrut brukade jag äta ca fem cm gurka uppdelat på 4 mål, funkade bra. Men när man nått punkten då tillochmed gurka ger en ångest, ja, då är den enda utvägen att fasta. Dumt, kanske. Ska dock tvinga mig att få i mig åtminstone 200kcal om dagen, allt för att skippa hetsen vid slutet av veckan. Har faktiskt köpt välling idag. 160kcal per portion. Jag tänker dock halvera det, så då är vi uppe i 80kcal till frukost, sen kanske nån frukt vid 15tiden. Jag får se hur det går på måndag. (Skulle ju fasta imorgon, som sagt).

Förresten, har ni tips på något grönt te i påse? Jag föredrar löste från teaffären på Hornsgatan vanligtvis, men lyckas aldrig få tid att ta mig dit.

Broken Promises

Två tuffa dagar har det varit, sabbat min flyt, men har inte brytt mig. Om jag någon gång ska misslyckas så är det nu, eller det var nu. Men helg = Nya tag. Jag tänker inte stanna i den här gropen så mycket längre till. Börjar nu med träning. Som vanligt. Har tyvärr inget mer spännande att skriva.

-

Fick nyss reda på att min älskade bebis är sjuk. Vetskapen om att min fina lilla häst lider gör så ont i mig. Hon förtjänar inte det, men veterinären kan ingenting göra. Inte heller kan jag.

Ballad Of Little Anna

Jag mår illa, verkligen "hej jag är magsjuk" illa. Dagen har trots det gått hyffsat bra. Tränat en timma, inte så hård träningen dock, får fortfarande kramp i magen. Nån läsare som vet var det beror på? Känns som håll, fast längre ner, typ. Jag är verkligen bra på att förklara saker..

Ingen inspiration till att skriva. Äsch, jag skiter i det här för idag.

Caring Is Creepy

Det blev träning, yay! Pressade mig på den där jävla crosstrainern. Men när jag nästan trillade av efter 45min kände jag att det räckte. Känner mig lite mesig, 45min är ingenting, men säger kroppen ifrån så gör den det.

Hursom, angående det där off topicinlägget..

Det är mer en fråga dock, som jag hoppas ni kan svara på. Hur ser ni på porrtittande i ett förhållande? På tu man hand kanske jag ska inflika?




Ever since I found those e-mails you wrote to other girls, I puke up my food

Tonight Might Prove To Be Your Only Chance

Jag vet inte vad det är med mig. Jag känner mig så svag, som om energin inte räcker till. Jag är så less på allt. Det är inte som en vanlig trötthet, det här är annorlunda. Jag vill träna, och min kropp vill träna, men huvudet verkar vilja en helt annan sak. Vad har jag inte riktigt listat ut än. Hela dagen har varit så här, ingen lust till nånting. Att vara trevlig har varit en riktig kraftansträngning. Men jag SKA träna. Snart.

Liten förvarning: Kanske kommer det ett litet offtopicinlägg senare, råd uppskattas, men som sagt, vi tar det senare, efter träningen.

Troubles Will Be Gone

När jag vaknar, efter att jag rastat katten, efter morgonciggen, efter morgonteet, efter sminket, naken, påklädd, efter jobbet, innan träningen, efter träningen, påklädd, naken, innan duschen, efter duschen, innan sängen. Och nästa dag börjar vi om igen. Vad tror ni det är jag pratar om? Vägningen såklart. Jag fattar inte hur jag klarade mig utan en i ett halvår. Jag skyller på att jag var nykär.

Läste igenom mina blogginlägg, min resa, men tyvärr ett stort tomrum. Ett tomrum av tystnad. Jag önskar att jag aldrig hade slutat med bloggandet. För mig har det alltid varit lättare att skriva ner vad jag känner, än att säga det. Men om ni visste vad jag gått igenom det senaste året så skulle ni förstå min tystnad. Det var ett helvete som jag inte kunde kontrollera, och vem är jag utan kontroll? Ingen.

Jag vill fortfarande ha länkarna till era bloggar, oavsett om ni uppdaterar dagligen, eller varannan vecka, är innehållet bra så spelar det ingen roll.


Strawberry Fields Forever

Irriterad. Får sån jävla värk när jag tränar. Pressar mig till det yttersta, men ont gör det. Jag vill inte att det ska göra ont. Tänk er själva, man är sjukt peppad på att träna, och så går det inte, man vill men man kan inte. Frustrerande!

Har köpt en ny våg, efter att ha varit utan en i 6 månader. Inte mycket har hänt, känns som om min förbränning står still.

Vilket meningslöst inlägg, osammanhängade och tafatt. Jag ska inte skriva på dagen, det funkar bara inte, synd på en sån fantastisk rubrik.

Jag återkommer..


Mr. Pitiful

Jag bröt mitt löfte. Så bra gick det. Men förlåt för det, förlåt för allt.

Jag börjar inse mer och mer att jag har nog inte så mycket flyt i mitt liv, motgångar på motgångar. Människor som ljuger och tar av min energi, utan att ge tillbaka. Det är därför jag håller så fast vid Ana. Ana kan man alltid lita på. Man kämpar för något, och man får resultat, man får ett "tack". Visst finns det dagar som känns extra jobbiga, men när man kämpat igenom dem så får man belöningen, bonusen. Det där lilla extra som gör att man förstår varför man kämpade från början. Anledningen till varför man slet så hårt. Och det är den belöningen som får mig att fortsätta. Ana sviker mig aldrig, och för det är jag evigt tacksam!


The Last Song I Will Write

Jag skäms, och jag äcklas av mig själv. Jag har bara försvunnit. Förlåt, förlåt, förlåt. Ointressanta omständigheter skyller jag på, inget jag kommer berätta om här då det är svävar långt bort från ämnet som den här bloggen handlar om. Hursom, jag lovar att jag kommer bli mer aktiv med bloggen igen. Kanske blir det ett inlägg senare ikväll, eller tidigt imorgon. Jag har saknat det här, att skriva vad jag egentligen känner, om vad jag önskade var okej att prata om med sina vänner, men det är det inte. Så då får jag skriva här, till alla, till ingen.

RSS 2.0